Jag är jätte gravid.Jag känner mig jätte gravid ialla fall,jag ska satsa på att få mina tankar,funderingar nedskrivna som ett minne. Nu har jag gått in i v29,jag är lycklig. Lycklig över att jag vågar tro att detta kommer hända. Jag är enormt tacksam. Ibland är vägen till en graviditet inte rak,utan brokig och krokig. Därför kommer det bli många års skillnad mellan våra barn. Inte för att vi inte velat. Vi älskar barn. Härliga små nyfikna olika personligheter. Men visan om den brokiga vägen tar vi en annan gång. Inte nu. Vi kör lite bilder istället. Det är så mycket roligare.
En fredagsmorgon på handkirurgen med stackars mannen. Men det blir bra tillslut.
Lilla hallonmössan på dottern
som snällt följer med:
Hoppas ni har det bra
