Det gråa

Ibland känns det som att vägen är lång.
Med en krök som är bortom all ovan. Där regnet piskar mot ansiktet och du har endast motvind.
När håret yrar omkring, där du ska vara tacksam över att håret sitter fast annars hade det flugit av med i vinden.
Ibland är orken av kämpandet bortom all förklaring.
Likt ett bebis skrik som du egentligen inte kan förklara.
Där hopp blandat med det gråa och det svarta är en salig blandning. Där du måste bena ut.
Sak för sak.
Bit för bit.
Men bortom kröken finns ljuset. Ljuset som visar en liten liten strimma med ljus. där borta. Bara en liten bit till. Där borta. Måste bara förbi.
Kröken.